Ett barn var fött på denna dag, eller...

Nirvan Richter, 25 december 2011

Vad jag minns står det på den indiske gurun Oshos grav Never born never died, only visited this planet och så två datum. Det kanske är så. Att det vi upplever som liv och död är en illusion. Om inte förr, så försöker jag sedan i somras verkligen öppna upp för det förhållningssättet vad gäller Victor. Och mig själv, förstås. Victor ”besökte” oss i drygt 21 år. Idag skulle han fyllt 22 och familjen och hans vänner möts för en stund tillsammans.

Det var magiskt då han kom. Tre av våra fyra barn är födda hemma, alla med hjälp av underbar barnmorska – jordmor, på danska är mycket vackrare – Gunvor.
David kom i Stockholm, där hon bor, och ändå hann hon nästan inte fram. Efter förlossningen i sovrummet tog hela den nya familjen ett bad i skenet från tända värmeljus. Ett heligt lugn fanns kvar i hemmet flera veckor.
Då det var dags för Victor hade vi flyttat till Helsingborg och ett gigantiskt ombyggnadsprojekt i form av jugendvilla från 1906. Sovrummet hade precis blivit klart. Som av en händelse hade Gunvor vägarna till Skåne, men annonserade att vi fick välja lasarettet om barnet kom på utsatt dag strax före jul. Hon kunde först på juldagen, och så blev det, i goda vänners sällskap. Ja, älskade Victor, visst har vi sjungit… Ett barn är fött på denna dag, så var Guds välbehag.
Ett par år senare var det så dags för Helene. Vi hade flyttat till Lund och ytterligare en gång råkade det sammanfalla med en Skåneresa för Gunvor. Helene kom på morgonkvisten en dag i maj. Norrgavels Maria Månsson fanns på plats och de tre syskonen fick hälsa på sin lillasyster innan de försvann till dagis och skola.

Victors skolhäfte klass 5

Sannolikheten att Victor och hans vänner skulle vara med på olyckståget i Indien den 10 juli måste anses minimal. Över 15 miljoner människor åker tåg varje dag i Indien. Med på olyckståget fanns 1 500 personer, varav mer än 1 400 klarade sig. Victor och hans vänner var de enda tre västerlänningarna och bara en av dem klarade sig. Det är så det är. Och kanske, så det från början var meningen att vara, bara att vi inte insåg det… kom då inte och säg att det inte förändrar något, ty det kanske är skillnaden mellan att fastna i sorg och bitterhet i stället för att fortsätta sitt liv i lycksalighet.

---

Reflektioner från läsarna

Sibylle/Chandradeva skriver: 25 december 2011 kl.18:22
Kära Nirvan, en speciell dag för dig idag. Victors dag. Jag läste ditt brev idag, mycket gripande. Det är som om allt, ända från födseln, hänger ihop i ett sammanhang. Till döden. Är allt redan förutbestämt? Vi kan inte stoppa något, förhindra, ändra, förutbestämma, behärska. Det händer.
Embrace