Varför längtar alla?

Nirvan Richter, 18 mars 2013

Längtar sjukt (!) mycket till nya jobbet/ bilen/ köket… längtar till fredagsmyset… till att flytta… till barnen har passerat dagisåldern… till när snön är borta… semestern förstås – det är så skönt när man bokat sommarchartern, för då har man nå’t att längta till… till pensionen… kanske att man till sist längtar efter att dö… All denna längtan! For what?

Som på ett möte häromda’n, någon var i Spanien… visserligen på jobb(!), men… en trans breder ut sig, åh… den som ändå… Ska ni till Italien i sommar, trans igen, speciellt bland svenskar (ta också in sopberg & maffia i söder, smutsig industri i norr och över allt en omogen demokrati och Berlusconi). Någon var på skidsemester i helgen… och hemkommen, nej, nu är man så trött på snön…

Det är egentligen ganska lustigt; om man istället för längtan, fokuserar på närvaro, så blir det liksom tvärtom. Jag har aldrig förstått varför många blir så uppåt på fredagar; så slog det mig – det är ju för den stundande helgen… själv känner jag att fredagar kan vara ganska tuffa att ta sig igenom, medan måndagar – utvilad och med nya krafter efter ljuvligt lediga helger – bara flyter på.

Jag kommer sällan på mig själv med att längta efter något… egentligen borde det vara svaret då människor frågar varför man mediterar… för att lära sig att vara med det som ÄR. Att bara vara. Och bli hög av det… det där som människor på film säger då de lämnar intensivvårdsavdelningen; man borde verkligen uppskatta det lilla i livet. Förra helgen sprang jag mina 5 km ned till havet i snöstorm, i veckan gnistrande snön på promenad till jobbet… nu exploderar marken av vintergäckens intensiva gula… vadå längta till Spanien?

Visst kan miljöombyte och kulturutbyte vara upplyftande, vore det bara inte för att myntet har en baksida… En kort familjesemester i Thailand motsvarar 5 000 mils bilkörning eller det man spar på 20 år genom att byta till lågenergilampor. Det är något man får lev med, eller tänk om ingen av oss kommer att kunna leva med det… det är inte hela världen, fast tänk om det just är det!

Sluta längta.

Skynda dig att älska.

---

Reflektioner från läsarna

Charlotte skriver: 20 mars 2013 kl.22:23
Nirvan, du är underbar.