Men det var ingen hållbar situation att sköta måleriet själv i bostadshusets källare, och den tyska naturfärgen kändes inte helt rätt. Då kom Nirvan att tänka på den där artikeln från 1990. Nyfikenheten på äggoljetempera, som Milis Ivarsson beskrev med sådan övertygande entusiasm, växte. Nirvan ringde till nummerupplysningen och fick telefonnumret till Milis. Efter att ha beskrivit sitt ärende svarade Milis överraskat att det var lustigt att han ringde just då, för hon skulle åka till Lund nästa dag – för första gången på tio år. Vilken tillfällighet! Och när Milis dagen därpå kom hem till huset i Lund där Nirvan bodde vid den tidpunkten, så fick hon syn på ett skåp och utbrast: “är det DU som har gjort det där skåpet?”. Skåpet ifråga hade Nirvan tillverkat under sin möbelsnickarutbildning och det visades under en utställning på Läckö Slott. Och den utställningen hade Milis besökt, fastnat för skåpet, och kände genast igen det hemma hos Nirvan. I och med detta första möte så inleddes ett flerårigt samarbete mellan Norrgavel och Ovolin, färgföretaget som Milis grundade. Milis svepte in i Nirvans liv med sin starka personlighet och öppnade upp dörrar till ett helt nytt synsätt på färg.
– Jag hade tidigare varit intresserad av färg på ett intellektuellt och tekniskt sätt, men förstod där och då att min färgkunskap var oerhört basal. För mig var färg ett NCS-nummer. Milis introducerade mig till ett helt nytt tankesätt. Hon såg färg mer som ett skulpturalt material, som en upplevelse man skulpterar fram. Inte som en platt yta utan mer som en materialitet med vars hjälp man arbetar fram rumsvolymer. Hon laborerade gärna samtidigt med olika färgnyanser, för att uppnå en starkare ljuskänsla i rummet. Milis hon lever färg. Hon ÄR färg. Hon har ett helt otroligt färgseende som inte bara är en känsla utan även analytiskt, säger Nirvan.
“För mig var färg ett NCS-nummer. Milis introducerade mig till ett helt nytt tankesätt.”
Och Nirvan litade väldigt mycket på Milis. Det kändes helt naturligt att börja experimentera med den rena äggoljetemperan på Norrgavelmöblerna och överge den tyska naturfärgen. Men det var en utmaning att börja måla möbler med äggoljetempera. Utmaningen bestod bland annat i att välja kulörer som uppförde sig hanterligt och som dessutom hade rimliga oxidationstider. Färgens egenskaper varierar nämligen beroende på vilka pigment som ingår i respektive kulör. Ett forskningsprojekt inleddes med högskolan i Växjö där man testade olika sätt att få färgen att oxidera snabbare. När tallolja tillsattes, så visade det sig att färgen blev mer hanterbar och oxidationstiden förkortades. Men äggoljetemperans långsamhet i oxidationen har sina fördelar. Den ger en mycket hållbar yta som inte flagnar eller spricker. Färgytan nöts istället ned med tiden till följd av slitage, vilket ger en vackert patinerad yta.
Förutom färg så var Milis även kunnig inom området textil och linne var ett favoritmaterial. Norrgavel började köpa in linne i olika grovlek från linneväverier och lät färga tygerna på svenska färgerier. Det var Milis som satte färgerna. Dessa linnetyger användes sedan till bords- och bäddlinne och för att klä Norrgavels stoppade möbler. I Nirvans kontor står en dagbädd med en dyna klädd med ett av tygerna från den tiden. Den blålila färgen är lika vacker idag som för tre decennier sedan, när dynan fick sin klädsel. Och tyget ser fantastiskt ut trots alla års användning.
“Den blålila färgen är lika vacker idag som för tre decennier sedan, när dynan fick sin klädsel.”
Det täta samarbetet mellan Milis och Norrgavel fortlöpte fram till millenniumskiftet, när de gick skilda vägar yrkesmässigt.
