• Det existentiella och glädjen i en avskalad livsstil

    Mars, 2019

    Norrgavels grundare och formgivare Nirvan Richter ägnar avsevärd tid åt att skala bort oväsentligheter – både inom formgivningen och när han försjunker i den dagliga meditationen. Två skilda saker som faktiskt hör ihop mycket tajtare än vad man kanske skulle kunna tro. Möt Nirvan Richter, som just kommit tillbaka från en 10-dagars meditationsretreat, och låt dig inspireras. Här delar han med sig av tankar och funderingar kring nyttan och glädjen i att vända sig inåt. Och hur hans livsstil kopplas samman med att leva ett hållbarare och innehållsrikare liv. Vi riktar strålkastarljuset på det “tredje benet” i Norrgavels värdegrund – det existentiella.

    nirvan-existenstiella


    Norrgavels hela verksamhet vilar på en tredelad värdegrund – humanistisk, ekologisk och existentiell. Berätta mer om den existentiella biten!

    – För det första så är ordet “existentiell” svårt. Man använder det på väldigt många sätt, vilket är viktigt att påtala, för många kan bli skrämda av ordet på ett onödigt sätt och dessutom göra kopplingar som är felaktiga. När vi jobbade med att hitta ett passande ord att använda till värdegrunden testade vi bland annat ordet “evighet”. Ordet måste förmedla att man vill lyfta vanliga saker till en annan nivå eller åtminstone hitta en annan infallsvinkel. När man pratar om dessa saker har orden sina begränsningar, men det är bara att gilla läget. Essensen går inte att definiera eller förmedla exakt till en annan människa.

    Inom religion pratar man om djup som motsats till ytlighet. I det stora hela handlar det om att komma djupare in i sig själv, en slags fördjupad medvetenhet. För att saker ska ha en mening på ett djupare plan behöver man hantera frågeställningar därefter. Ytterst handlar allt detta om det jag har valt att kalla för existentiella frågor. Vad innebär det att vara människa? Vad är ett människoliv? Liksom vad är en stol? Om man har längtan att komma med något visionärt, alltså något slags nyhetsvärde på djupare plan i den fysiska världen, måste man gå djupare i sig själv. Annars finns det inget att gräva ur. För när man får en fördjupad förståelse för vad ett människoliv är för någonting, då fattar man helt andra beslut och livet får en annan inriktning. Detta gäller såklart även företaget Norrgavel. Om man inte gör den kopplingen blir allt meningslöst. Då faller man in i ekorrhjulet och börjar leta substitut för det som är verkligt. Man måste kompensera i sin längtan efter något som är äkta och som berör. Det leder oftast till ett hysteriskt sökande och driver konsumtion av exempelvis dyra skönhetsprodukter, exklusiva klockor, bilar, handväskor, resor… Ett slags desperat sökande som handlar om att lyckan alltid finns någon annanstans. Saker som fyller det där gapande hålet av begär efter någon slags mening.

    Men allt som är viktigt i livet är på något sätt paradoxalt, för vad man än säger så är motsatsen lika sann. Det gäller också våra möbler. På ett sätt är det livsviktigt precis hur de är utformade och ur en annan synvinkel är det naturligtvis fullkomligt oväsentligt. Att köpa möbler för att bli lycklig är ingen smart idé. Men om man är lycklig i betydelsen att man förstår att verkligen leva, så blir det naturligt att omge sig med det som känns riktigt bra. Det är där det existentiella hos Norrgavel kommer in.

    Det finns något avskalat, rentav zenbuddistiskt i Norrgavels möbler – skönhet överallt och i varje detalj. Kvalitet är detsamma som närvaro.

    Mycket i ditt liv handlar om att skala av – hur hänger det ihop med hållbarhet och lycka?
    – På ett fysiskt plan är det intimt förknippat. Om man använder enkelhet på ett ytligt plan, såsom i minimalism, då behöver det inte vara särskilt hållbart. Men om man använder enkelhet i längtan efter frihet, då innebär det i konsekvens att man inte går på idén om att det är materiella föremål som ska ge en tillfredsställelse i livet. Man släpper hela den idébilden. Det som har varit en ledsagare i mitt liv, är en slags harmoni eller närvaro som är oavhängig av omgivningen. Typ Buddha – en människa som utstrålar total harmoni och som är helt oberoende av materialistiska föremål. Har man den harmonin, så är man fri. Då finns det ingen anledning att konsumera prylar eller upplevelser för att få wow-upplevelser, för man är i kontakt med insikten att man redan har allt. För mig finns det ingen anledning att ha wow-upplevelser som drivkraft i sin konsumtion. Harmonin sitter i ens varande.
    Tidigt i tonåren och ända upp i 40-årsåldern var min övertygelse att om bara livet kunde bli vackert, så skulle allt bli bättre. Jag upplevde att det var så mycket som var fult – skolor, väntrum, snabbmatsrestauranger... och jag hatade det. Jag trodde helt enkelt att om man istället gjorde saker fina, så skulle allt bli bättre. Men det är förstås att gå över ån efter vatten. Visst har det betydelse, men för att förändra strukturer i grunden så är det inte där man ska lägga sitt fokus. Är man i harmoni, gör man helt naturligt så vackert som möjligt. Skönheten var en vision jag hade vid den tidpunkten i livet. Och Norrgavel hade kanske inte funnits utan den villfarelsen. Norrgavel var en slags livsvision i det stadiet av mitt liv. Och det var inget som jag lät stoppa mig. Jag fick precis som jag ville, men ändå förändrades inte mitt liv på djupet. Det som är bäst med att få förverkliga sina visioner är att man inser att livet inte blir annorlunda av det. Då fick jag insikten om att jag måste söka någon annanstans, vilket var en oerhörd gåva och befrielse. I och med Norrgavel fick jag även överge en annan idé som var viktig för mig vid den tidpunkten. Den gick ut på att om jag bara höll mig skuldfri, så skulle jag uppnå en annan frihet. Men för att förverkliga visionen med Norrgavel, så fick jag skuldsätta mig upp över öronen och ta en enorm risk. Det var jättebra! Då fick jag insikten att frihet inte beror på skuldsättning, utan snarare på mitt förhållningssätt till skuldsättning.

    skog


    Du är just hemkommen efter ett 10-dagars meditationsretreat på ett Vipassana-center. Vill du berätta vad det innebär?
    – Ja, varför utsätter man sig för detta? 10 dagar helt bortkopplad från yttervärlden, i total tystnad utan någon form av social kontakt, sittande i meditation med stängda ögon drygt tio timmar per dag... För att kunna förklara det, så måste man börja i det praktiska. Vipassana är en teknik som lärdes ut av Buddha (Siddharta Guatama). Hela Vipassanapraktiken är egentligen en slags mental och kroppslig avprogrammering. På samma sätt som vi använder fysiska övningar för att förbättra vår fysiska hälsa kan Vipassana användas för att utveckla ett sunt sinne. Buddha kom på den här processen vilket fick en otrolig genomslagskraft redan under hans livstid. Tekniken har tre delar:

    1. Moral – vilket innebär att man underordnar sig etiska grundregler. Det handlar bland annat om att inte döda något levande, att inte stjäla, att inte ljuga, och att man inte ska föra våld varken i språk eller handlingar. Ett slags moraliska förhållningsregler som ju egentligen finns i alla trosinriktningar. Dessa regler är såklart jätteviktiga! Om man tullar på dem så går det inte att komma vidare. När det handlar om att komma vidare i djupet med sig själv, så måste man vara en ärlig människa i allt man företar sig – både privat och i företagandet.

    2. Koncentration/fokusering – det finns en massa olika tekniker för det – upprepa ett ord med vibrationer, sjunga mantra eller koncentrera sig på en bild. Men förstås också världsligt i exempelvis fysiska kroppsövningar. Buddha eftersträvade att det skulle vara enkelt och okonstlat eftersom han ville hitta en teknik som inte utesluter någon, oavsett religion. Inom Vipassana används ren andning, vilket betyder att andningen får vara precis som den är. Man fokuserar på varje andetag, timme ut och timme in. För att sedan öka sin närvaro minskar man ytan man fokuserar på, typ insidan av näsborrarna, till sist bara lillfingernagelstort område mellan näsborrarna. Då ökas närvarokapaciteten och man känner saker som man normalt sett inte känner. Detta är inte en andningsövning utan dess syfte är enbart att förfina uppmärksamheten och utveckla stillhet. Detta i sig är något oerhört. Om man inte har praktiserat detta steg kan man inte gå till nästa stadium.

    3. Utveckla vishet – del 1 och 2 finns i många tekniker, men denna del la Buddha till för att uppnå total befrielse. När man har övat upp sin koncentrationsförmåga så vänder man uppmärksamheten in i kroppen. Det handlar om att vara närvarande med det som är, genom att gå igenom kroppen metodiskt bit för bit, en slags kroppsscanning. Så snart man känner en förnimmelse (såsom smärta, spänning, värme/kyla, puls, sammandragning, vibration, etc) går man vidare till nästa del. Ens enda uppgift är att medvetet betrakta i total sinnesjämvikt; alltså utan att värdera – man utvecklar inte begär efter positiva förnimmelser, inte motvilja mot negativa. Denna scanning pågår sedan timme ut och timme in under flera dagar. Med tiden avtar de starka förnimmelserna, typ värk i knän och rygg, och man börjar erfara snabba vibrationer över hela kroppen. Man får en egen upplevelse – som är helt nödvändig, en intellektuell förståelse räcker inte – av att allt i kroppen är obeständigt. Identifieringen med sin kropp som en konstant fysisk massa börjar ge vika för en fördjupad självbild som bara handlar om att vara.

    Vad får du ut av att åka på meditationsretreat?
    – Jag längtar efter frihet i mitt liv och inser att det inte har med räntesatser att göra. Det har inte heller att göra med skönhet eller det som är vackert i livet, utan det har med mitt eget förhållande till verkligheten att göra och inget annat. Då är det klokt att söka sanningen på en annan nivå. Det bygger på min närvaroförmåga och själva varandet. Varandet är ingen absolut enhet, utan varandet kan vi öva upp och det är just vad jag gör i den här processen. Det är en av anledningarna till att jag åker på meditationsretreat.

    I indisk tradition finns insikt om massa olika nivåer av varande. Dessa varande-nivåer har vi dålig koll på här i västvärlden. Jag har gått i riktigt bra skolor, jag gick på en arkitektutbildning som var toppen och även en hantverksutbildning i toppklass! Men ingenstans har någon pratat om varandet eller att man behöver utveckla varandet. Varandet är inget man kan läsa sig till. Varandet handlar om vishet. Det man kan läsa sig till blir kunnighet. Man kan inte läsa sig till ett hantverk. Man måste öva sig och prova. Man kan inte läsa sig till att bli en bra operasångerska. Det krävs övning – på motsvarande sätt är det med varandet. Det är något man måste praktisera!

    Anledningen till att jag åker på meditationsretreat är för att jag behöver lära mig att leva – det finns så mycket mer inom varje människas potential än vi någon gång har möjlighet att uppnå. Jag är så tacksam för att jag har ägnat tid åt medvetandenivån.

    Många associerar meditation med buddhism. Finns det någon religiös koppling i ditt meditationsutövande?
    – Överhuvudtaget inte. Meditationstekniker och fördjupning i sitt varande är fullkomligt oberoende av religioner. Sedan är religion inget som per definition är fel, men det är inte där jag har mitt fokus. För att få större frihet i livet och bli en bättre människa så räcker det inte att jobba med religiösa frågor, utan man måste jobba med sitt varande.

    På vilket sätt är meditationen till hjälp i skapandeprocessen när du formger Norrgavel-möbler?
    – En grundförutsättning för de flesta av oss är en gedigen formutbildning och materialkunskap. Utifrån basfärdigheterna får vi ofta lära oss att det handlar om inspiration – att utsätta sig för intryck utifrån – som inflöde i processen. Jag får ofta frågan om var min inspiration kommer ifrån. Man kan inspireras från andra ämnesområden och så var det till stor del tidigare. Men för att hitta rötterna till något som är adekvat att utveckla, måste man hitta in i sitt eget djup. Kraften finns i vårt inre och det gäller bara att komma i kontakt med den. Då dyker nya idéer och klarsyner upp.

    För att fortsatt känna mening i tillvaron så är det jätteviktigt att formgivningen känns adekvat. Annars får man göra något annat i livet. Det måste vara samma energi i skapandet som i djup meditation annars funkar det inte.

    På vilket sätt är meditationen till hjälp i företagandet?
    – Varför ska näringslivet vara frikopplat från djupare frågor? Företagande och business står tyvärr ofta i motsättning till etik och livsfrågor enligt västerländskt synsätt. För egen del fungerar det tack vare att jag har styrt in tillvaron på sökandet och varandet. Det har hjälpt mig mycket i hur jag hanterar utmaningar inom företaget. Mitt liv står inte och faller med företaget. Ett nyckelbegrepp i hela varande-världen är “impermanence” (obeständighet). Det betyder att allt är i förändring. Saker kommer och saker går. Victor var här i 21 år (Nirvans son som dog i en tågolycka i Indien vid 21 års ålder). Så är det i företagandet också. Det är lätt att tro att det ska vara beständigt. Men det finns inget att haka sig fast i, utan det är en ständig förändring varje sekund. Med det i åtanke finns det ingen anledning att glädja sig eller oroa sig. Inget är bestående. Om 50 år finns kanske inte Norrgavel, i vilket fall är det annorlunda. Den förändringen är väldigt skön att ha i sitt blodomlopp, när man ser den i den yttre verkligheten. Många finner glädje i ett företags växande och visst kan det vara så. Saker växer och saker gör motsatsen. Jag förstår att det kan låta som att man inte bryr sig. Men det handlar snarare om att man kan lägga sin energi där man känner att det adderar något bra. Jag ser det som en otroligt viktig del av företagandet att man kan sprida glädje och tillföra människors liv någonting. Om man har livsenergi, så är det helt underbart om man kan använda den för att glädja andra människor. I den bemärkelsen är ju företaget jätteviktigt. Det är en kanal genom vilken man kan sprida glädje både materiellt (genom materiella föremål) och också mentalt (genom att man förmedlar visionen bakom företaget – en insikt om att det går att leva sitt liv på ett mer innehållsrikt sätt). Potentialen finns i oss allihopa. Det finns en Buddha i oss allihopa, den finns i vårt själva varande.

    Var ska man börja om man vill få in meditation som en naturlig del av sitt liv?
    – Själv har jag mediterat sedan över tjugo år tillbaka, men jag var förvånad över att det också går att komma från ingenting och hoppa in och göra en 10-dagarsretreat. På denna Vipassana-retreat var hälften av deltagarna mer eller mindre nybörjare. Men det är en teknik som kräver ett mycket välgrundat beslut. Vipassana-centret är oerhört tydliga med att om du kommer dit, så måste du vara beslutsam. Egot är vant att ha kontroll över oss, men under en meditationsretreat sätts egot åt sidan. Beslutet måste vara så djupt förankrat att man sitter kvar även om man får flyktkänslor och plötsligt vill därifrån under processen.

    Ett annat sätt är att börja med yoga i någon form. Det som är bra med yoga är att man går in i kroppen och är närvarande. Efter ett tag så inser man att något händer, man kommer i kontakt med förnimmelser i kroppen, stannar kvar och ramlar kanske in i ett djupare tillstånd. Meditation handlar om närvaro, ökat fokus och ökad koncentration. När man ägnar sig åt meditation så kommer man upptäcka att i förhöjd närvaro finns en frid och stillhet som nog alla längtar efter. En slags andäktig stillhet, ungefär som när vårblommorna kommer upp.

    De kvaliteter man kan komma i kontakt med via meditation kan man till viss del hitta på andra sätt också. Exempelvis genom sitt yrkesutövande med förfining, eller när man klättrar på en bergsvägg. Det som händer när man utvecklar kopplingar på det här viset är att man blir bunden vid en speciell aktivitet för att uppnå den där eftersträvansvärda närvarokänslan. Med meditation utvecklar man en närvaro som oavsett aktivitet alltid finns i ens varande.

    himmel-vardegrund


    Vilken period av ditt liv har varit den lyckligaste hittills och varför?
    – Nu! Alltid nu. Och nu, och nu... De flesta som hade levt i min kropp skulle förmodligen inte säga att det var nu. De hade svarat småbarnsåren när jag var pappa till fyra barn och levde med min dåvarande fru. För då hade jag kvar min dröm om hur livet skulle vara. I förhållande till den drömmen, så var lyckan total. Barnen var underbara och friska, vår relation var bra och det fanns ingen söndring eller ondska. Vi hade ett vackert hem som vi hade skapat tillsammans. Dessutom hade jag en massa glädjeämnen privat – trädgården och en innehållsrik fritid – allt på ett yttre plan var bra och lyckligt. Norrgavel hade äntligen kommit till en punkt där min längtan efter skönhet hade slagit rot och kunde knyta an till andra människor. Men jag insåg att jag ändå inte var lycklig, trots att jag hade förverkligat drömmen. Vid skilsmässan började det “perfekta” livet att krackelera. Det var inte själva separationen som var det jobbigaste. Den stora utmaningen var att våga släppa drömmen om det lyckliga livet.

    Med den gamla definitionen av lycka, den som präglar vår kultur och som de flesta lever efter, så krackelerade såklart drömmen om det perfekta livet ännu mer när jag förlorade Victor (Nirvan Richters son). Den bilden av lycka blev totalt härdsmält. Det fanns ju inget mer att hämta där. Tyvärr är det många som hamnar i den gropen efter en sådan tragisk händelse. Vid en så pass djup sorg som är svår att hantera, då är risken stor att man mister hela tron på livet, lyckan och alltihop.

    En kort tid innan dödsbudet kom (2011), så hade jag bestämt mig för att fördjupa mig i mitt förhållande till döden. Jag var på semester i Italien och läste Tibetanska dödsboken när dödsbudet kom. Sett från ett “utifrån-perspektiv” vad gäller definitioner av lycka, så blev det såklart fullständig katastrof där. Så när UD ringde och berättade att de hade hittat Victor och att han var död – då var det som att falla rakt ner i en kulvert, inget som tar emot någonstans. Det fanns inget i den här Norrgavelvärlden att hålla sig fast i. Det som händer vid dessa traumatiska ögonblick är att man kommer till den närvaronivån som uppnås under Vipassana-meditationen.

    Men då var det en sådan otrolig befrielse att jag hade övat mig i varande och kunde inse att detta är bara en yttre projektion av livet. Genom övning och hård disciplin har jag tränat mig i att komma in i ett djupare varande. Där var det lugnt, där var det frid. Där var det ingen förändring. I den eviga världen var inget förändrat, medan allt var förändrat i den fysiska världen. På den fysiska nivån var det härdsmälta och det måste man också hantera. Det är oklokt att gå in någon slags låtsasvärld av förnekelse. I den fysiska världen är han det vi kallar död. I den fysiska världen är Nirvan Richter en fysisk kropp och i den närvaronivån finns det sätt att hantera den här situationen. Det naturliga är att en massa sorg och saknad väcks till liv. Något jag kände ofantlig tacksamhet inför vid den tidpunkten, var att jag inte längre var skrämd av sorgen. Jag hade börjat i terapi 15 år tidigare just för att bli av med en odefinierbar sorg, men terapeuten fick mig snabbt att inse att sorgen är en del av livet och inget man blir av med. Sorgen är i sig inget problem, utan problemet är att man gör motstånd mot den. När jag släppte fram min sorg, så öppnades porten till det jag hade längtat efter mest i mitt liv. Sorgen blev en inkörsport in i djupet.

    Detta för mig tillbaka till den inledande frågan – varför går man på Vipassana-meditation? Svaret är enkelt: för att lära sig att leva. Ju mer jag lär mig att leva desto större frihet känner jag i livet, desto enklare blir livet, desto mer kärleksfullt blir livet – allt det som definieras som lycka. För varje steg jag tar vid dessa meditationsretreater, även om det är små steg, så händer det något i varseblivningsnivån. Saker förändras litegrann, egot försvagas, medkänsla och längtan att göra gott förstärks, en nivå av högre inre frid, närvaro, glädje... lycka eller vad man vill kalla det.

    FAKTA OM VIPASSANAMEDITATION

    Vipassana betyder "att se något som det egentligen är". Det är en av Indiens äldsta meditationstekniker, som återupptäcktes för över 2 500 år sedan av Buddha, och lärdes ut av honom som ett universellt botemedel mot universella problem, dvs. konsten att leva. Denna teknik, utan anknytning till någon religion eller sekt, syftar till att fullständigt göra slut på mentala orenheter, och därigenom nå full befrielse som är den högsta lycka. Dess syfte är att läka människan; inte endast att bota sjukdomar utan att fullständigt bota allt mänskligt lidande.

    Vipassana är en väg till självförändring genom själviakttagelse, som fokuserar på det nära samspelet mellan kropp och sinne. Detta är något som kan upplevas direkt, genom disciplinerad uppmärksamhet på de kroppsliga förnimmelser som styr kroppens liv, och som oavbrutet står i samband med och betingar sinnet. Baserad på iakttagelse är detta en självutforskande resa till kroppens och sinnets gemensamma ursprung genom vilken man löser upp mentala orenheter. Detta leder till ett balanserat sinne fullt av kärlek och medkänsla.

    De naturlagar som styr våra tankar, känslor och förnimmelser blir tydliga för oss. Vi förstår genom direkt upplevelse hur man gör framsteg och hur man faller tillbaka, hur man skapar lidande och hur man befriar sig från lidande. Vårt liv kommer alltmer att kännetecknas av ökad medvetenhet, klarhet, självkontroll och frid.

    Källa: www.sobhana.dhamma.org